Skola

Bilden är tagen av Elisabeth Ohlson Wallin. Den hör troligen till en av Elisabeth många utställningar men det framkommer inte på hemsidan.

http://www.ohlson.se/portfolio_special.htm

En bild av en kvinna. Vad ser vi?

Vi ser en kvinna med blottad kropp. För det är inte mycket som döljs. Hon har lockigt blont hår och hennes ansiktsuttryck vill säga oss något. Vad tänker du, smärta tänker jag. Hon håller något i vaderna hand. Silikonimplantat. De är röda. Mina tankar flyger direkt till blod. Hennes armar och täcket är färgade av den blodliknande vätskan. Vi ser henne rakt framifrån. Som vi var där och betraktade scenen med våra egna ögon, just vid den tidpunkten.

Om vi ser närmare på bilden ser vi att hon är smal. Hon är ”skönhets idealet”. Tejpen och bandage tyder på operation. En ångerfull sådan. För det känns som att hon tittar ner på sitt misstag. Jag tror att de är uttagna från henne. Att hon har ångrat sig och frågar varför hon blev en slav bakom idealt. Om det verkligen var värt det. Vi ser markeringarna som är kvar. Blåsvarta sträck runt hennes bröst. De är svaga. Kanske från förra gången, då misstagen sattes in i hennes kropp.

Om vi vänder oss till bakgrunden. De tulpanerna som slaknat. De är i skuggan av henne. För de naturliga är inte vackert nog. Tulpanerna får mig att tänka på sjukhus. Tulpaner känns som en blomma man ser på sjukhus. Ofta i plast form. Den beigea färgen på väggen som är kall. För det är inget som livar upp. Det är dyster stämning rakt igenom.

Det som lyses upp är hon. Resten är där men det är hon som fokusen hamnar på. Vi vet att bilden är beskuren så vi bara ska få se henne. Varför kan man undra? Därför hon är oskuldsfull tills man ser hennes händer. Med oskuldsfull menar jag så att om man bara väljer att titta på hennes ansikte kan lampan bakom uppfattas som en gloria. För hon kanske är en ängel som trappat snett?

När händer det här? Jo, nu, då och snart. För att det händer nu, det har hänt och det kommer att hända. Ångern i att förändra sin kropp. Ofta inte till det bättre.

Bilden säger mig otroligt mycket. Det som hamnar i fokus är ångern av att gjort något. Det är det bilden förmedlar mig. Att alltid tänka efter en extra gång. För jag uppfattar henne som ångerfull men även glad. Lycklig över att ha gjort rätt beslut.