Skola

I was at the producer today. It was an okay meeting. Only for the free Cola.

The situations are like this. I’m made for being a star. And know they are saying that I need to change me to be a star. Are they serious? I know I’m not perfect. Are someone that? They told me that we can make you a star. If you lose weight and get bigger boobs. It must be a joke. I mean the weight problem can I be okay whit. A few pounds are okay. But come on, bigger boobs. I don’t wont pain in my back and they make good bras. So push up won’t be a problem.

 I mean they think that I am fabulous. The problem is that I am to fat and have to small boobs. It’s like selling your soul to the devil. They make you look like a fantastic person, but you are fake. That’s not me. I do not wear makeup even, only at parties. Sometimes in school but not often. I don’t like spending time in making me look lovely. I am how I am. And that’s it. There will be someone who accepts me for the person I am. And they will love it.

If I can’t be a star it’s going to be sad. I am going to be sad. But what can you do. You want people to love you for the person you are. And I’m not fake.

So I say NO. I don’t to be anyone but me. But there are those days when I will regret it. The day when you feel horrible, disgusting and thing like that. Only think of how very much I would hate myself if I changed in me. That’s not very good at all.

I really want to love myself and I want everyone boy and girl to love himself and herself. And it hard, but it can be worth it.

So no to people how want to change you.

Love Annie

Idag fick jag mycket mer gjort. Har jobbat med min text efter lite av responsen jag fått. Ska jobba det sista under helgen.

Idag på lektionen har jag inte gjort speciellt mycket. Eftersom jag inte fått den texten jag ska ge respons på har jag inte gjort det. Jag har läst igenom min text. Jobbar mer effektivt på torsdag.

Idag har jag skrivit ner hela intervjun. Det gör det enklare för mig att skriva repotaget. Sen har jag även skrivit mycket på själva repotaget. Jag tycker att det har gått riktigt bra idag och fikapausen var ett grymtbra break.

Idag har jag börjat skriva på min brödtext, Det största problemt för mig vara tt jag inte hade några hörlurar så det blev svårt att lyssna på intervjun och skriva in den, men det löste sig. Jag ska se till så att jag skrivit ner hela intervjun tills torsdag.

Idag har jag börjat söka fakta om det Karin jobbar med samt klurat på lite frågor. Det har varit svårt att hitta fakta då jag inte fick tag på Karin. Annars tror jag att jag ligger bra till. Känns som jag valt en vinkel som intresserar mig och även att jag valde rätt person att intervjua.

Idag har jag gjort min planering för de närmaste veckorna. Det gör att jag vet vad jag ska klara av under varje lektion. Sedan har jag även ringt personen som jag ska intervjua så hon är medveten om det. Jag har även pratat med min pappa om att beställa tågbiljetter till nästa vecka. Jag har funderat på vilken vinkel jag ska ha i mitt repotage.

Planering för reportaget i SvA.

Måndag 18 oktober – Research.

 Torsdag 21 oktober – Research och skriva intervjufrågor.

Fredag 22 oktober – Åker till Karlstad för intervju.

Under helgen (23 – 24 oktober) – Intervju samt bearbeta intervjun.

Måndag 25 oktober – Skriva brödtext.

Torsdag 28 oktober – Göra klart första utkastet. Lämna för kamratrespons.

LOV 1-7 november – Utveckla reportaget efter kamratrespons. Skriva klart kamratresponsen.

Måndag 8 november – Utveckla texten mera. Lämna in respons.

Torsdag 11 november – Finjustera texten. Blir jag klar skicka in den till Pernilla.

Måndag 15 november – Förhoppningsvis klar annars finjusteringar. Skicka in till Pernilla

Dags för ännu en skoluppgift. Den här handlar om två reportage skrivna om Håkan Hellström.

 Båda reportagen innehåller en del fakta. Det är en grund i reportage att ha fakta i. I det första reportaget har man rutor med år och fakta i. Det är fakta som behövs för att förstå men som inte kan vävas in lika bra i interljuv.  Sedan har man även med en ruta för mer information om vad just Håkan gör och hans personliv. Även att reporten träffat Håkan under flera dagar gör att han får in mer fakta från de platser de är på men även de personer de möter.

I det andra reportaget har man mindre fakta utanför själva reportaget utan det mesta är invävt i texten. Det ger en mer flytande text då det inte är så mycket runt omkring som man behöver läsa. Sedan märker man att reporten har läst på eftersom det är vid ett tillfälle endast. I det första reportaget får man följa honom under en längre period vilket gör att man måste ha lite mer fakta. Det beror på att man vill veta varför alla platser är relevanta för interljuv och reportaget. ¨Medans när det bara gäller en tidpunkt behövs inte lika mycket fakta.

Båda reportrarna är duktiga med personbeskrivningen av Håkan. De är noga med att beskriva de delar av honom som många minns honom för. Som håret och hans glada humör. Genom den positiva beskrivningen av honom lyfter reporten upp honom för oss läsare. Vi ser Håkan som en kille med glatt humör och får oss som läsare att förstå att han är sådan även utanför scen.

Man märker såklart av skribenterna i båda texterna men det är i det första reportaget som man märker det extra tydligt. Det beror på den längden som han fått spendera med Håkan så han har fått en bredare bild av honom. I den andra blir det mer interljuv än skribentens närvaro.

De jag kommer ta med min när jag skriver mitt reportage är:

• Blanda fakta och interljuv.
• Försöka ha bra närvaro som skribent.
• Använda mycket miljöbeskrivningar för att skapa bilder för läsaren.

Tron om att när ljuset lämnar oss för mörkret suger oss neråt. Tror man på hösten vet man att vi lämnar mörkret och går in i ljuset. För hösten är ljus. De dagar då mörkret tränger sig på finns det någon med öppen famn som vill lysa upp för dig. De dagar då det är ljust ute och kylan gör våra kinder röda, är vi glada. För vi finns och vi upplever. När blomman som en gång lyste så starkt av dess blå färg. Försvinner för att dyka upp igen, mer intensiv. För hösten är som en nystart för oss. Vi låter det som uppkom på sommaren och våren lämna oss för att se marken bar. Inget döljs vi ser marken precis som den är. En ärlighet. För hösten är full av ärlighet och härlighet.

Nu har vi kommit ännu längre in i boken. Vi har fått komma närmare familjen Irandoust och verkligen få se de personer de är. De kapitel jag läst nu har alla haft inriktning på en person eller en händelse. Det har behandlat ämnen som hur utbildningen Bahars mamma fått i Iran inte gäller i Sverige och även om hur Bahar blir nyfiken på hennes religion även om det är emot hennes föräldrar. Det  är de två mest utstående ämnena för mig.

Vi har fått komma närmare Bahars föräldrar och även hennes bror. Hennes vän Moses har vi fått läsa om mer och även fått en klarare bild av hur han ser ut. Det som mest stod ut var att han hade långa rastaflätor.

Shevin, Bahars bror fick man mer information om nu. Hur han färgar håret i hopp om att visa att hårfärg inte spelar någon roll. Även om budskapet inte kommer fram. Att han röker och gillar uppmärksamheten av personer som tror att han är farlig. Han och hans kompis Cezar får hjälpa den tredje kompisen i gänget Soroush att hitta en present till sin flickvän Sofia. Man märker hur de som är singlar vet mer än Soroush vad hans flickvän vill ha. Sofia och Soroush gör slut då Sofia känner att hon har 3 pojkvänner inte en. Killarna är en tät grupp. Mirza är en kille vi får möta. Han är yngre än Shevin och hans vänner. Mirza har en dröm om att få tillhöra den tuffa gruppen. Han vill bli nummer fyra. Även om han berättar otroliga berättelser vill killarna inte ha honom i gruppen. Något som Mirza sörjer.

Mirza värsta fiende är Hampus Bååth. En man som inte förstår sig på honom. De medverkade båda i samma interljuv. Talade emot varandra. Där uppstod missnöjet med varandra.

Vi får komma närmare Markus familj. Hans mamma, pappa samt farfar. Hans farfar Bertil är inte en person öppen för förändringar. Han gillar inte invandringen till Sverige och dessa frågor om Bahars ursprung gör Bahar stum. Hon är tjejen med ett svar på tal hela tiden men han gör henne stum. Markus mamma Pernilla vill sin sons bästa och hon vill som Bahars mamma Panthea suga in kunskap. Hon är intresserad av olika kulturer och hela familjens hem har inte en Ikea möbel. Det mesta är köpt utomlands. Markus pappa Bengt vill det bästa. Han försöker visa för Bahar att de är lika. Då de båda invandrat, han från Glumslöv och Burlöv och hon från Iran. Han försöker. Han reser mycket och pratar gärna om det.

Vi får även möta Bijan en gammal vän till Amir. De har varit vänner från Iran till Sverige.

De frågar jag ställer mig har mycket med nutid att göra. Det första är att man uppfattar Bertil som rasist och man brukar säga att gamla ofta är det. På grund av att det är nytt för dem med många olika kulturer. Fast om det är de gamla som är oförstående med detta varför får då ett parti som Sverige Demokraterna så många röster av unga? Sverige demokraterna profileras som ett rasistiskt parti.

Det andra är hur Bertil får Bahar att vara tyst. Hon framstår av boken som en person som säger precis det hon tänker. Vad är det hos Bertil som gör att Bahar tappar sig själv? För hon tänker på vägen hem alla de saker hon hade velat säga, men som hon inte fick fram

Bilden är tagen av Elisabeth Ohlson Wallin. Den hör troligen till en av Elisabeth många utställningar men det framkommer inte på hemsidan.

http://www.ohlson.se/portfolio_special.htm

En bild av en kvinna. Vad ser vi?

Vi ser en kvinna med blottad kropp. För det är inte mycket som döljs. Hon har lockigt blont hår och hennes ansiktsuttryck vill säga oss något. Vad tänker du, smärta tänker jag. Hon håller något i vaderna hand. Silikonimplantat. De är röda. Mina tankar flyger direkt till blod. Hennes armar och täcket är färgade av den blodliknande vätskan. Vi ser henne rakt framifrån. Som vi var där och betraktade scenen med våra egna ögon, just vid den tidpunkten.

Om vi ser närmare på bilden ser vi att hon är smal. Hon är ”skönhets idealet”. Tejpen och bandage tyder på operation. En ångerfull sådan. För det känns som att hon tittar ner på sitt misstag. Jag tror att de är uttagna från henne. Att hon har ångrat sig och frågar varför hon blev en slav bakom idealt. Om det verkligen var värt det. Vi ser markeringarna som är kvar. Blåsvarta sträck runt hennes bröst. De är svaga. Kanske från förra gången, då misstagen sattes in i hennes kropp.

Om vi vänder oss till bakgrunden. De tulpanerna som slaknat. De är i skuggan av henne. För de naturliga är inte vackert nog. Tulpanerna får mig att tänka på sjukhus. Tulpaner känns som en blomma man ser på sjukhus. Ofta i plast form. Den beigea färgen på väggen som är kall. För det är inget som livar upp. Det är dyster stämning rakt igenom.

Det som lyses upp är hon. Resten är där men det är hon som fokusen hamnar på. Vi vet att bilden är beskuren så vi bara ska få se henne. Varför kan man undra? Därför hon är oskuldsfull tills man ser hennes händer. Med oskuldsfull menar jag så att om man bara väljer att titta på hennes ansikte kan lampan bakom uppfattas som en gloria. För hon kanske är en ängel som trappat snett?

När händer det här? Jo, nu, då och snart. För att det händer nu, det har hänt och det kommer att hända. Ångern i att förändra sin kropp. Ofta inte till det bättre.

Bilden säger mig otroligt mycket. Det som hamnar i fokus är ångern av att gjort något. Det är det bilden förmedlar mig. Att alltid tänka efter en extra gång. För jag uppfattar henne som ångerfull men även glad. Lycklig över att ha gjort rätt beslut.

Nu har jag läst de första fem kapitlen ur boken. Jag gillar boken. Den är ärlig. Då menar jag att den visar riktiga problem. Tonårsproblemen som när ens första kärlek ska träffa familjen. Jag har vart där. Även om familjen Irandoust inte är så lik min familj så förstår jag.

Boken handlar som sagt om familjen Irandoust. En kärnfamilj. Mamma, pappa, dottern Bahar och sonen Shervin. En kärnfamilj med ursprung från Iran. Man får följa deras liv i det landet de bott i sen Bahar var litet. I landet lagom. De första kapitlen visar de åren som är en ny erfarenhet för dem. För i de 3 första åren som vi får följa dem går Bahar på högstadiet. Att man som tjej börjar spana på killar och skaffa pojkvän. Om hur fördomar ger Bahar och hennes pojkvän Markus problem. Det enda Markus ville var att bli godkänd av Bahars föräldrar, även om han gör det med hjälp av att plugga in iransk kultur. Hur alla suktar för att få lära sig.

Bahar vill vara som ungdomar är mest. Gå på högstadiediscot och annat "vanligt". Fast familjen stoppar henne. För i Iran går man inte på discon. Dock kan Bahar sina knep. För hennes mamma vill lära sig det nya landet. Hon frågar men ingen verkar svara. Hennes pappas dröm att få se ungdomar sukta efter kunskap. Att lära ut är hans dröm. Så för att komma så nära hans dröm som möjligt jobbar han i skolans matsal i hopp om att en dag få lära ut. Sen på kvällarna jobbar han svart i en videobutik. Bahars bror Sherin är som småbröder är mest. Jobbiga och inte intresserad i att hjälpa till utan mer leka.

I boken har vi även mött Moses. Moses är en man som vägrar lära sig svenska för han ska ju snart åka tillbaka till sitt land, Jamaica. Han pratar gott om sitt ursprung men man får känslan av att han aldrig kommer komma ”hem”. Vi träffar även på Bahars lärare Max som aldrig vågar bryta in. Han vill vara den bra läraren som är snäll men rättvis men orden kommer aldrig fram. Sen har vi även eleverna i skolan där en ska bli ”äggad” och mannen som Bahars pappa jobbar för på kvällarna.

Varje kapitel har sitt tema. Invandring, att förstå Sverige och att pojkvännen får träffa ens föräldrar är några utav dem. Dessa ämnen berättas med en lätt ironi men även mycket tankar bakom. Hur ska man veta när man egentligen ska säga tack om man inte är uppvuxen med de sederna. Fast Bahars familj försöker så mycket det går. Det är inte de som ger upp i första taget och att lära är viktigt.

Det frågor som gnager inom mig när det gäller detta är ifall det är lika svårt för alla att träffa föräldrarna? Eller spelar religion och ursprung väldigt mycket roll i den frågan?

Om man nu invandrat till Sverige och vill lära sig allt om det varför hjälper inte vi människor omkring mer? Jag menar Bahars mamma vill lära och veta men ingen hjälper henne. Eller ingen svarar riktigt på de frågor hon vill ha svar på. Vissa personer klagar på att invandrare aldrig lär sig något, men det är svårt att lära om ingen lär ut. För man behöver en eller flera lärare i varje lite del av livet, eller?